mikkantikkan

Igår var det 5 månader sen jag och Andreas blev tsm. Men jag hade ett litet problem... Nästan hela dagen tänkte jag på Johannes. 6 dagar innan jag och Johannes varit tsm i 5 månader så dumpade han mig. Jag mådde ganska dåligt efter det och det enda som fick mig att må bättre var Jesus. Jag ängnade mkt tid åt att läsa ur bibeln och jag bad en del. Men det var inte tillräcklig tillfredställning för mig. Jag hade ett tomt hål inom mig. Jag hade ingen att prata med om hur jag måde utan försökte lösa de själv. När jag nådde gränsen så ville jag bara supa mig full och äta tabletter och röka, men jag klarade onte av att göra de.
Jahannes hade sagt mkt bra saker till mig när vi va tsm men han hade förändrats. Jag visste inte vem han var längre och jag viste inte vem jag själv var. Mitt tom rum blev större och jag gled bort från min kristna tro allt mer.
Senare umgicks jag mer med Kaj och jag kände en trygg het i att vara med honom. Men Kaj var inte bra för mig han fick mig att göra något jag ångrar. På jul lovet kom Josse ner från Stholm och hon fick mig att börja röka. Jag hade svårt att sluta med de men jag visste att jag måste. Jag snackade då med min konfa ledare och en ungdoms pastor i pingstkyskan för dom var dom enda jag kände trygghet för. Helgen innan jag snackade med ungdoms pastorn hade jag blivit tsm med Andreas och han hjälpte mig att sluta nästan helt. Jag kommer inte bli helt fri från röksuget men det är mkt bättre nu än va de var då.
Det Johannes sa, det är oförglömligt. Den hjälp och det stöd jag fått av Andreas det kan förstöra mitt liv av bara en replik som: Det här funkar inte / jag vill göra slut / eller att han kastar ord som hora efter mig.

ha de bra puss å kram